Julen 2022 är nu över

Då var julen 2022 inom några timmar över för denna gången. En jul som var så annorlunda på så många sätt från hur en jul traditionellt sett ser ut. För mig blev det både som jag hade tänkt och ändå inte.

Julafton började hemma i lugn och ro och en promis med Tindra, min hund, för att sedan öppna julklappar. En från mig själv och två från vänner. Alltid kul att öppna paket.

Som jag har skrivit om tidigare firades julafton genom att vara volontär på församlingshemmet. Tillsammans med två i grannskapet som också skulle vara volontärer så gick vi till fots till församlingshemmet. Vi hade alla tre tackat ja till att jobba hela dagen, vilket innebar från 11 till ca 16. Det började med att värma gröt och några andra hade brett smörgåsar och det fanns ost eller skinka att välja på för dom som kom. Utöver det bjöds det på glögg och pepparkaka vid ankomst och efter gröt och smörgås fanns det mjuk pepparkaka och godis att avnjuta till kaffet. Det var ca 100 personer som hade anmält sig men tyvärr dök endast hälften upp. Om det berodde på sjukdom eller annat vet jag inte. Men mat hade vi haft till dom alla. Nu blev det desto mer till dom som kom och det som blev över delade vi ut till dom som kom att ta med sig hem.

 

Mot slutet satt jag tillsammans med en från kyrkan och tre besökare och pratade. Den tacksamhet som den ena kvinnan uttryckte var så värmande att höra. Den generositet som hon ansåg att det vi bjöd på var. Det var så fint att höra henne hur tacksam hon var.

Jultomten och jag

Jultomten kom självklart förbi och lämnade julklappar till barnen.

En reflektion som jag kände redan där var att denna stund skulle fler behöva ta del av. Jag tänker oavsett om det är för att man känner sig ensam eller om ekonomin är knapp eller som tre kvinnor som jag tror mer kom för en trevlig stund tillsammans. För den värmen som fanns i församlingshemmet var så fin. Dom som kom för att ta del av det som bjöds anlände vid kl 12 och satt kvar till framåt 15. Det var ett lugn och en så avkopplande känsla där som jag önskar fler fick uppleva. Vi som var volontärer hade valt det av olika skäl med. Det var från sådana som jag inte hade någon att fira med till dom som ville bidra till andras julfirande, till någon som inte ville umgås med sin släkt hela dagen utan komma ifrån några timmar.

Jag är tacksam att jag valde den varianten denna jul som jag i flera år längtat att få göra. Det blev en fin dag som avslutades med att jag hämtade sonen som hade firat jul med sin pappa och hans släkt.

Juldagen var planen att åka till fjälls med sonen för att jobba där. Tyvärr så blev sonen förkyld så avresan har nu skjutits upp och vi räknar med att åka imorgon tisdag istället.
Så juldagen blev en lugn dag som började med promenad med samma två som igår men nu till Bollnäs kyrka för julotta.

Julottan Bollnäs kyrka 2022

Tidig morgon för julotta i Bollnäs kyrka.

Gick förbi mormor och morfars grav efter julottan. Många fina minnen av framförallt min mormor som var med till jag blev vuxen. Morfar lämnade tyvärr redan när jag var 7 år.

Här vilar min mormor och morfar på Bollnäs kyrkogård.

I övrigt blev det korta promenader med Tindra, vår hund, p g a kylan och en sväng till gymmet. På kvällen gjorde jag och sonen Janssons frestelse. Varför gör jag inte det oftare?! Det är ju så gott!

Idag, annandag jul blev det lite jobb för att bl a sammanställa del av inventeringen och lite annat som ska göras innan året är slut. Dags för ytterligare ett bokslut. Det ser ut att bli ett bra år vilket innebär bonus för mig och mina kollegor. Efter jobbandet så tog jag Tindra och gick för att träffa en vän som hade köpt en julklapp till mig. Efter en stund där och en promis med våra hundar så gick jag och sa hej till ytterligare en vän. Där blev det en kopp te innan fötterna tog mig hemåt. Om det inte vore för alla tankar kring miljö hade jag säkert tagit bilen. Nu blev det en rejäl promenad för mig och hunden, 2,5 timmar, som ändå skulle ha rastats.

Tack julen 2022, den blev bra!

Filtrets dag är här – julafton

Öppnade Instagram imorse och såg julgransbilder. Några med paket, några utan. Några med en vägg bakom och några med naturen bakom. Vad det alla har gemensamt är filtret som kameran kan bistå med eller appen som används för att göra bilden mer ”drömmig”. Det som då slog mig är att denna jag, julafton, är så mycket filter på så många sätt. Det är filter när du tar bilder på dig själv, filter att du har en fin jul, filtar att alla älskar varandra som umgås den dagen, filter att du har fått den julklapp du länge har önskat, filter om att du har det bra. Ja, vi har ett filter på allt som mer liknar en blöt filt än det ljuva skimret som bilden försöker förmedla.

En del av er kommer känna ”Vad hon bitter då” medan andra kommer känna ”Så förbannat sant”. Till alla er som känner från djupet av ert hjärta att dagen är underbar och allt är fint så är jag glad för din skull. Att priset inför att fixa allt inför denna dag inte orsakade stress och svordomar. Till er andra säger jag, det är bara 24 timmar på detta dygn med, precis som alla andra dygn på året. Skillnaden är att vi har i veckor, en del i månader, planerat för denna dagen. Det har pyntats, det har köpts julklappar, det har köpt mat och lagats mat. Det har stressats och det har varit saker som har hänt som gör att denna julafton kanske inte blir som den någonsin blivit förut. Men vet du vad, det är ok. Det är ok med förändringar och det är ok med att inte använda filter. Varken på bilder eller i hur dagen är. Det är ok att vara glad, det är ok att vara ledsen och det är ok att redan nu fundera på hur du vill ha det nästa jul. Vilken känsla du vill ha när du sitter på julafton 2024 och firar med dig själv eller nära och kära. Det är ok.

Vi är idag många som inte har någon att fira jul med. En del har valt det själva och är ok med det. En del har valt det själva och är inte ok med det. Jag hade ingen att fira jul med i år och ville inte bjuda in mig till någon. För det är faktiskt en jobbig dag att bjuda in sig till någon. För det är så mycket traditioner och måsten vilket gör att dom flesta inte ens har tid att gå utanför sin egen bubbla och se om någon dom känner skulle behöva en plats i just ditt vardagsrum eller kök för att få känna gemenskap. Jag har skrivit om detta för nio år sedan  ”Kan du tänka dig att bjuda in någon på julafton?” 

Min mamma firar med min syster och hennes familj. Min son firar med sin pappa vilket jag tycker är bra. Det ger dom tid tillsammans och även att sonen får träffa delar av sin släkt. För många år sedan kom drömmen till mig att jag vill hjälpa till en jul på församlingshemmet och deras julfirande för dom som inte har någon att fira med, har pengar att köpa mat för eller kanske av andra skäl vill komma iväg en stund på julafton. Den drömmen har jag tagit tag i i år. Så om en timme går jag hemifrån för att förbereda tillsammans med övriga volontärer inför dom ca 100 personer som väntas komma till församlingshemmet idag för att äta tomtegröt och skinksmörgås.
Jag tror att detta kommer vara en julafton jag kommer att minnas med glädje, tacksamhet och med mycket eftertanke.

Kanske är det inte för sent att du ringer den personen som det slog dig nu att sitter själv och bjuda in den. Kanske är det inte i år det sker. Men nästa år, bjud in någon då som kan behöva få tillhöra en familj, ett sammanhang, en gemenskap. Det kommer vara givande för dig och även för den du bjuder in är jag övertygad om. En vän frågade mig om jag ville fira med henne och hennes familj i år. Då hade jag redan anmält mig till församlingshemmets firande som volontär. Det betyder mycket att bli sedd, att bli tillfrågad. Tack Malin!
Om du ändå känner att bjuda in någon inte är ett alternativ så slå den personen eller någon du tänker lite extra på en signal och önska dom god jul. Det kommer värma ditt och även dens hjärta.

Önskar dig som idag använder filter eller inte gör så en God Jul!

 

”I tradition är det en kvinna som är lucia.”

Kommer jag att få fortsätta driva och äga bolag, bo själv eller vart är vi på väg?

Igår stoppade regionfullmäktiges ordförande Mattias Eriksson Falk (SD) luciatåget som skulle vara i regionfullmäktige. Anledningen var för att det inte var ett traditionellt luciatåg för att personen som var lucia inte definierade sig som kvinna.
Idag försvarar Roger Hedlund som är disktriktsordförande för SD:

”I traditionen är det en kvinna som är lucia.”

Det har också har varit tradition att män är VD i bolag, i styrelser och i politiken men att den tiden har passerat. Men för er som inte har märkt det eller kämpar med näbbar och klor att det ska vara som det alltid har varit så har tiderna förändrats!

Jag är VD i mitt bolag Skoglund Reklam, jag är ägare av det bolaget och två till, jag är ordförande i Företagarna Bollnäs och jag gör det bra! Ja för så är det, jag har drivit bolag sedan 2007 och förutom att jag lever på det så har jag anställda som också gör så.

Så att ställa in ett luciatåg för att det inte passar Mattias och Roger och deras värderingar är faktiskt helt ointressant. För det finns ingen lag som hindrar ett luciatåg som inte är vad du anser tradition. Vi bor i en demokrati och den ska vi vara förbannat rädd om. Så att förhindra ett luciatåg för att en som Mattias värdegrund har halkat av banan är fel. För nästa gång, vad ska dom då förbjuda? Att jag som kvinna inte får äga och driva bolag, ska du få mig att vara hemmafru till den man jag inte är gift med. Eller är det så att jag inte ens kommer att få bo ensam utan att jag måste dela mitt liv med en man (för något annat skulle ni ju aldrig tillåta för så var det ju förr). Hur långt ska Mattias och Roger bakca backa tiden? Till när män styrde och kontrollerade vårt samhälle, är det dit vi är på väg?

Nästa gång någon har otur när dom tänker och uttalar sig att lucia ska vara en kvinna så hoppas jag att övriga som är på plats ställer sig upp och ropar STOPP! För en person med bristande värderingar och omdömen ska inte få förstöra vå

Julkalendern 9 december 2022 – Joachim Lönnberg

Idag finns det bara en som kan få en hyllning i min julkalender där jag lyfter personer som betyder eller har betytt mycket för mig, Joachim ”Jocke” Lönnberg.

Tyvärr så tog jag idag och alla han kände ett sista farväl av han då det var begravning för han idag. Han var nära att fylla 54 år innan hans hjärta slog sitt sista slag och lämnade oss många i stor saknad och sorg.

Jocke och jag lärde känna varandra via alla mina besök på Bilmetro genom åren och även cyklklubben. Snäll, pratglad och en person som alltid ställde upp för andra var han. Vi har cyklat några landsvägsrundor tillsammans. Nedför hade jag aldrig en chans att hinna med, då tog hans dryga 100 kg täten och även om jag lag mig bakom han så fick jag trampa på för att hinna med. Men när 100 kg ska rulla uppför backar så var det betydligt lättare att dra ifrån han med mina 70 kg. Rundorna på cykel innebar alltid trevliga pratstunder. Jocke var en sådan person som var bra för mig, en lugn och trygg person. En sån som jag vill ha som vän och jag är tacksam att vi var vänner.

Jockes inlägg på facebook var tillsammans med denna bilden ”Ulf Lundell sjunger att man ska dricka Rom i regnet. @madeleinebohnke och jag cyklade i regnet istället. 😀

Jocke har cyklat mer än 30 Vätternrundor och han har även cyklat hem från Funäsdalen. När vi pratade om cyklingen hem från Funäs så sa han ”Det är lätt att cykla hem från Funäs, det är nedförsbacke till Bollnäs”. Beundransvärt att han med den kroppen cyklade så mycket som han gjorde. Han höll nämligen på med styrkelyft och tävlade i det i veteranklassen. Bra gjort att kunna kombinera en kondition med en muskelsport.

Minnena med Jocke är flera. Han la vid ett tillfälle ut på Facebook att han bakade en äpplepaj. Varpå jag svarade (jobbets adress):

Dagen efter vid 14 kommer Jocke med paj och glass till oss på jobbet!

För er som följer mig på Instagram så kanske ni vet att jag har en kärlek till olika honung. I våras när Jocke hade varit på en cykelsemester så kom han förbi med en present till mig, tre burkar honung därifrån. Olika sorter som jag sedan kunde jämföra. Så fint av han. Han hade lite kul åt att han köpte honung till mig och till sig själv hade han köpt vin. En fin vän som noterar vad jag uppskattar och tar med en gåva som i detta fallet. Tack Jocke, jag har lite honung kvar och jag kommer att fortsätta att tänka på dig varje gång jag äter av den, precis som jag gjorde före din bortgång med. Nu kommer jag att göra det än mer!

Jocke och jag hade pratat om att vi skulle åka till Funäs och fjällvandra. Nu blir det aldrig så tyvärr. Inga mer cykelturer med han blir det inte heller. Inga mer chattar eller samtal. Det känns så tomt.

Idag var begravningen för Jocke och det var som alltid jobbigt på begravningen för mig. Det var också konstigt att vara på en begravning utan att veta vem som var hans barn, hans ev syskon, föräldrar och andra närstående. Jag kände bara Jocke sedan ja vad vet jag, kanske 8-10 år tillbaks. Så hans familj och övriga vänner utanför cykelklubben har jag inte haft någon koll på alls. Men jag är oerhört tacksam att jag fick delta på hans begravning idag. Jag kommer att sakna han så otroligt mycket. Veckan innan han lämnade jordelivet så skrev vi med varandra för jag hittade inte mina vinterdäck och det var han som gjorde bytet på min bil i våras men då tog jag med däcken därifrån enligt han. Och så var det också. Efter lite letande så återfanns mina vinterdäck hos en vän till mig. Som Jocke skrev till mig efter att han frågat hur det hade gått för mig och jag sa att det är jag som inte minns vad jag gjorde med dom (min pappa dog i våras så det var lite rörigt i huvudet då) ”Jag bryr mig om mina kunder.” Sån var han, en som brydde sig om andra.

Efter begravningen idag så åkte jag tillsammans med Tindra och mötte upp min vän Ylva på Prästnäset. Vi gjorde upp en eld och grillade korv och pinnbröd. Fina samtal om sorg och annat i livet. När Ylva begav sig hemåt så gick jag och Tindra på en promenad där ute vid Prästnäset. Mina tankar var många men en av dom som jag stannade extra länge vid var hur en del är en nära vän även om jag inte känner personen så väl på ett sätt (som att jag aldrig har träffat Jockes barn) och kanske inte hörs så ofta men hur jag ändå anser det vara en nära vän. Jocke var en sådan och det är även Ylva som var med till Prästnäset.
Jag kommer att sakna Jocke på flera sätt. Svårast kommer det att bli till sommaren när jag vill ut och cykla landsväg och han inte finns att höra av sig till. För det är inte bara att jag har någon att cykla med. Utan det var samtalen, hans sätt, hans lugn, hans vänligthet, ja, så mycket som jag kommer att sakna med att inte ha dig här på jorden Jocke.

Julkalendern 7 december 2022 – Björn Norell

Att ha en vän som finns i med och motgång är ovärderligt. En sån vän är Björn.

Hur vågar vägar korsades vet jag inte faktiskt inte. Min gissning är att det ändå är p g a alla mina besök i hans butik Team Sportia i Bollnäs. För är det något ställe jag är trogen besökare när det kommer till butiken så är det där.

Björn Norell – en vän som finns i både med och motgång.

Aktiv fritid är något jag gillar och hos Björn får jag den hjälp som jag gillar. Jag minns mitt köp av mountainbike när jag skulle byta ut min gamla som hade gjort sitt så det var inte värt att laga den fler gånger. Då åkte jag till Björn och fick bästa tänkbara hjälpa. Han är mer säljare än vad många tror. Han gör det på ett snyggt sätt och gör alla till vinnare. Med alla menar jag fler än han och köparen. Han kan om du har en cykel sedan tidigare och vill byta upp dig tipsa om en person som söker en cykel av den typen, begagnad, och koppla ihop er så du kan köpa den du som du önskar som fyller dina behov. Och den som letar en begagnad får en som passar den. Efter mitt cykelköp har det blivit många fler både köp av cyklar till mig, sonen och andra som ska ha cykel men också slalomskidor, pjäxor m.m. Ja all inom friluftsliv skulle jag säga. För det fina med Björn är att har han det inte hemma det som önskas så fixar han hem det när man ber om det. 

Via alla besök i butiken så har vänskapen vuxit fram och i dom dalar och toppar som kommer i våra liv så har vi funnits för varandra. Vi har haft många fina samtal som jag värdesätter. Han är den ärliga typen vilket jag jag uppskattar så när jag ha otur när jag tänker så är Björn den som säger till och ifrån. Björn är en sådan som även om vi inte umgås ofta privat så vet jag att han finns där om det skulle vara något.

Tack Björn för att du är min vän och att jag får vara din!

I år blev han dessutom Årets Företagare i Bollnäs.

Årets Företagare Bollnäs – Björn Norell – Sport & Maskin AB (Team Sportia)

Julkalendern 5 december 2022 – Eva Jemina Grip

Nu är det snart 4,5 år sedan som jag i en Facebookgrupp såg ett inlägg från en person som jag då aldrig hade träffat. Personen gick en utbildning och skulle göra ett skolarbete som innebar att arrangera en resa med guidning. Eva Jemina Grip heter hon som bjöd in till en vandring i Besseggen i Norge.

Jag hade då en längre tid drömt om att vandra mer och då också att se mer av vackra Norge. Så jag anmälde mitt intresse. Jag minns att det var inte så väldigt många veckors varsel till resan. Besseggen kräver en del fysik då vandringen är 1,7 mil och ca 6-7 timmar för den som vill njuta av färden. Det är därför jag alltid säger att jag tränar för att ha en funktionsstark kropp. När jag får för mig något vill jag att min kropp ska ha en bra grund och klara av det.

Eva och Fias schäfer som också vandrade med oss.

När augusti kom så åkte jag, Eva och Fia med sin hund till Norge där ytterligare en person mötte upp oss. Vi bodde i tält på en camping och vi gjorde en dagstur till Besseggen för vandringen. Eva var en fantastisk guide och ledare. Hon delade med sig av kunskap och klokhet under dagen, hon peppade och stöttade när det var otäckt. Ja Besseggen är inte för den som inte gillar höjder vilket jag inte är ett fan av… Du vandrar, går, tidvis på alla fyra mer krypandes upp över en bergs egg för att ta dig sträckan som denna vandring utgör. Det är några hundra meter stup på var sida. Där det för mig var som tuffast mentalt och rädslan var stor så var Eva hela tiden bakom mig och sa lugna, peppande och vänliga ord som gjorde att jag klarade av att sätta en fot och en hand framför den andra för att ta mig upp för bergseggen. Jag kan än idag minnas hur jag fick djupandas för att klara av det och inte där och då låta känslorna av rädsla ta över och tårarna forsa ner för mina kinder. Jag är så otroligt tacksam för att Eva guidade mig framåt steg för steg. Utan henne hade jag (kanske) klarat det men upplevelsen hade aldrig varit så bra som den nu blev med hennes hjälp.

Glädjen av att kommit förbi den svåra delen var STOR!

En ödmjukare och starkare person än Eva på så många sätt är svårt att hitta.

Så Tack Eva för att du gav mig ett minne för livet i både upplevelse av vackra Besseggens omgivning, av kunskapen du gav mig, av omtänksamheten du delade med dig av och av vänligheten. Fler borde vara som du!

Julkalender 2 december 2022 – Petra ”Sledcat” Sjödin

Nivå och ålder var ointressant. Vi dög all som vi är!

Inför vintersäsongen 2022 hade jag inget åksällskap (nu pratar jag skoter) så jag la ut krokar åt lite alla möjliga håll för att även den vintern få göra det jag älskar allra mest – Att friåka skoter.
Petra, en av dom jag hade följt en tid och skrivit lite med bjöd in mig att vara med på en tjejhelg i Klimpfjäll. En helg med tjejer där vi som var med inte kände varandra.

Petra Sjödin ”Sledcat” som hon heter på Instagram – en förebild med stort hjärta!

Jag skrev ett inlägg om det i vintras efter vi varit iväg och konstaterade där att om alla stöttade varandra så som vi gjorde den helgen och så skulle vi komma så mycket längre. Det var en helg med gemenskap, glädje, stöttande och lära av varandra för att bli bättre. Jante var inte med på denna resa vilket var oerhört skönt och det gav en helg som jag kommer att bära med mig på så många sätt. Det ena att jag ska våga sträcka ut en hand när jag vill nå ett mål som i detta fall var att köra skoter under vintern. Det andra jag bär med mig är styrkan hos den som bjöd, Petra, in som gjorde det på ett sätt att alla oavsett nivå och ålder kände sig välkommen och dög precis som de var. Stort tack till dig Petra som satte grunden för helgen och vi andra hängde på. Tillsammans skapade vi en fantastisk helg med många minnen.

Du är en förebild!

För dig som vill se vem denna stjärna är så leta upp henne på Instagram. Du hittar henne under namnet ”Sledcat”.

Julkalender 1 december 2022 – Madeleine Böhnke

Sedan förra året har jag tänkt att jag ska göra en julkalender där jag lyfter en annan person som har betytt eller fortfarande betyder mycket för mig. Vi får se om jag ror det iland att skriva ett inlägg per dag. Oavsett så tänker jag det är värt att försöka för det finns så många underbara personer som jag tycker är värda att hylla extra. Blir det inte varje dag så blir det bra ändå i mitt tycke.

1 december och jag börjar med mig själv – Madeleine Böhnke

Slefiesar är det ont om i min telefon. Men några hittade jag och här är dom från det gågna året.

Av två skäl börjar jag med mig själv. Den ena är för att jag fyller år idag, 47 jordsnurrar har jag nu upplevt så jag fyller alltså 48 år idag och bara det är värt att skriva om. För när man slutar fylla år är man död! Och jag är i allra högsta grad levande. Det andra är att jag är stolt och fantastiskt tacksam över det liv jag under en längre tid har skapat för mig (och min son). Det har inte varit en spikrak väg och det har inte alltid varit lätt men jag är oerhört stolt över var jag är idag och det liv jag har byggt upp till mig och min son.

För mig är det lyx att jag kan arbeta från annan plasts än där jag har butik/produktion. Bilden är från Idre sommaren 2022.
Från i somras när jag satte mig och väntade på sonen som fortsatte upp en bit till. Men det var brant… Ni vet ju vad jag gillar branter om ni följer mig på Instagram.

Tänk att jag har byggt mig själv stark för fartguppen som kommer längs vägen. För dom kommer, det kallas för livet. Genom att jobba med mig själv hur jag tar fartguppen, vissa är djupare och tar längre tid att ta sig upp ur och vissa är grundare som en liten studs bara. Fartgupp kommer genom livet, dom är olika djup för olika personer men jag väljer själv hur jag vill ta mig an studsen i dom.

Så tack till mig själv för att jag har byggt upp det liv jag nu har och jag ser fram emot många mer jordsnurrar innan det är dags att lämna jordelivet för denna gång.

Livets upp och ner. 
Iklädd folkdräkt så känner jag mig mer jordad än annars. En koppling till min historia.
Livet!

Lev varje dag!

Sista halvåret så har jag fler än en gång blivit påmind om att det är här och nu vi ska leva. Eller vi, jo det borde vara allas tanke. Men alldeles för ofta så skjuts saker på framtiden för att vi ”inte har tid”. Tid är det vi har, vi vet bara inte hur mycket tid vi har i den kropp vi har just nu.

En vän har fått konstaterat MS och har med lite flyt 2-3 ok år kvar innan hen kommer att behöva hjälp med allt.

En annan vän har fått diagnosen Parkinson. Hen har ca 10 år kvar att kunna göra saker på.

En vän som flyttade från Hälsingland för många år sedan och vår kontakt är sporadisk fick jag nyss veta att hen dog i cancer för ett år sedan. Samma dag som jag får veta det kommer ett mail från en leverantör med överskriften ”..har lämnat oss”. Jag tänker först att personen har slutat på sitt jobb och att det var ett konstigt sätt att formulera sig. Men så var det inte. Personen hade dött i cancer, 34 år gammal.

Nyss, precis nyss, fick jag höra att ytterligare en vän har lämnat jordelivet tidigare än vad hen borde.

I början av sommaren begravde jag min pappa. Bara några veckor senare fick min mamma flytta in på hem för hon har Alzheimers och utan pappa så gick det inte längre för henne att bo kvar hemma. Mina föräldrar har levt! Det har inte alltid varit en dans på rosor deras liv heller. Pappa som är uppväxt under andra världskriget och med allt vad krig för med sig. Mammas uppväxt var mer lugn men dom har sedan tillsammans förlorat ett barn när mamma var gravid i sjunde månaden, dom har förlorat nästan alla pengar vid ett tillfälle då pappa hade borgat i ett företag. Dom har rest sig i alla motgångar och byggt ett liv där dom har förverkligat många drömmar.

För egen del kan jag med känna att jag gör mycket för att leva här och nu. Dock så är det många jag möter som inte lever här och nu. Drömmar dom har ska förverkligas ”sen” och för många som har barn missar deras barns uppväxt för jobbet ”kan inte vara utan mig”.

Lev varje dag och ta tag i dina drömmar så du förverkligar dom.

Vi vet inte när vi tar vårt sista andetag. Det jag vet är att jag den dagen som det kommer så vill jag känna att jag har levt livet och inte bara överlevt fram till den dagen då jag lämnar in för denna gång och att jag har förverkligat så många drömmar som jag har kunnat fram till den dagen.

Om du har viljan så finns det ett jobb till dig!

”Visst har du bjudit in mig för att prata med dom arbetslösa för att jag är den jag är?”

Hon svarar: ”Självklart, dom behöver höra!”

Jag var alltså inbjuden för att föreläsa för arbetslösa för att från min roll som företagare/arbetsgivare berätta om hur dom kan bli anställda framöver. Och dom som känner mig vet att jag är rak, väldigt rak!

Så jag inleder och jag vet att det provocerar bara att höra orden:

”Det finns ett jobb för ALLA, det gör det verkligen. Och jag tror verkligen att så är fallet men för det krävs VILJA!” Jag tryckte på viljan flera gånger under den timme som jag pratade med gruppen. För om inte viljan finns då finns heller inget jobb. Dessutom har en arbetslös inte rätten och välja jobb. Dom jobb som erbjuds är dom jobb som du får söka även om det inte är det jobb du drömmer om.

För att få dom att förstå hur hårt en del arbetar för att nå sina mål så tog jag exempel från vänner till mig som jobbar massor, många timmar per dygn, 7 dagar i veckan. Alla pallar inte det sa jag. Då sträcker en upp handen och säger att jag inte vet något om dom i rummet och att jag kränker folk med mitt sätt att prata. Personen säger också att det är olagligt att jobba så mycket. Mitt svar är självklart ”Nej, det är lagligt.” Hon fortsätter med att det är olagligt. En annan instämmer och säger att det är det i dens bransch. Min känsla säger att personen menar lastbilschaufförer. Jag är insatt i den branschen vad gäller kör och vilotider, så jag svarar:

”Nej, det är inte olagligt att jobba många timmar för en lastbilschaufför. Men kör och vilotiderna begränsar hur mycket du får köra lastbil. Men du får köra förbil och sedan köra lastbil eller ta ditt andra skift på Mc Donalds när du har kört klart för dagen. DET är lagligt!”

Det är brist på lastbilschaufförer i Sverige så jag säger till personen och att hen då har en bra chans att hitta ett jobb. Personen svarar då ”Nej, för många fuskar med kör och vilotiderna så det finns inte mycket jobb. Och det mesta är jobb att köra ut paket och dom företagen är så snåla så dom har inte elpallyftar så då sliter man ut kroppen.”

Här någonstans så kan jag än en gång känna att det är en anledning till att en del inte tar sig in på arbetsmarknaden utan förblir arbetslösa. Men jag svarar ändå ”fast om du tar ett jobb och kör ut paket så kan du om 1-2 år söka dig vidare till ditt drömjobb som lastbilschaufför, vad det nu är.” Allt för att hitta lösningar på ett tänk som för mig är sorgligt. Då får jag till svar ”Fast jag vill nog inte köra lastbil utan jobba som svetsare.” Jag igen ”Det är ju kanon, för där är det med brist på folk att anställa.” Får då till svar att den som bjudit in mig som är hens handledare väntar på svar om en utbildning och hon har inte återkopplat om det då hon varit på semester och hen sjuk i några veckor. Än en gång så läggs felet hos någon annan än att personen själv tar ansvar för det den vill göra.

När vi sedan avslutar kommer en av dom andra som varit med fram till mig och säger att den gillade mitt sätt att uttrycka mig om att varje morgon dela upp dagen och t ex tänka att man har lyckats av att bara kliva ur sängen. Personen berättar att hen har haft en del tuffa år i livet. Samma person har inom loppet av bara några veckor varit på tre anställningsintervjuer. Den personen kommer inte att vara arbetslös länge till är min övertygelse då den letade ljuspunkter i det jag sa istället för som dom jag berättat om ovan som letade fel i det jag sa och fel hos eventuella arbetsgivare.

Så varför en del aldrig är arbetslös och andra inte så är jag tillbaks till att det sitter i VILJAN. För den som har ont i viljan kommer att fortsätta att vara arbetslös!