Förra vintern bestämde jag mig för att med start i Tjejvasan göra Tjejklassikern. Normalt är jag inte den som förespråkar Tjej/dam varianter i ex företagarföreningar och andra sammanhang. Men denna gång blev det så. Hade jag då vetat att det fanns en halvklassiker hade jag börjat där men nu blev det sagt tjejklassiker och då får det bli så.
Efter en höst med infektioner i kroppen som har gjort att jag inte har kunnat träna så kom jag framåt jul försiktigt igång igen. Lite promenader blev det under hösten men inte mer. Så kroppen är inte i den form den var förra sommaren före jag bröt fingrarna och fick operera mig så just nu känns tjejvarianten utmärkt.
Tjejvasan står som delmål ett av fyra. Övriga är Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet men alla i tjejanpassning vilket innebär en tredjedel av sträckorna. Så det ska alltså till att längdas ca tre mil. För mig känns längden som största utmaningen. För ca tre år sedan köpte jag längdutrustning. Innan det hade jag inte åkt sedan skoltiden och jag gillade det inte. Men som sagt med åldern ändras intressena. För mig blev det ett lämpligt sätt att ta mig ut på vintern med sonen som då var 3-4 år. Han åkte på sin lilla skoter och jag åkte längd. Sedan dess har jag förmodligen inte åkt mer än 15-20 ggr. Men jag tänker att ca tre mil kan jag ta mig igenom med vilja. Jag har inga krav på tid utan endast att genomföra det. Dessutom gillar jag träningsformen numera. Frisk luft, vacker natur och tystnaden.
Förhoppningen är att få hjälp med tekniken innan det är dags men den tid som vi bokade sist blev tyvärr avbokad så innan jag gav mig ut idag så kollade jag på en instruktionsvideo om hur man åker. Jag har noll teknik och anser att jag ”går längd” mer än jag åker. Ca -10 grader och uppehåll bjöds det på idag när jag var ut vilket var skönt efter fyra dagars snöande. Jag har förmånen att kunna sätta på mig skidorna utanför huset och ta mig till längdspåret som vi har här i Rengsjö. Efter all snö som har kommit så var det bara ca halva slingan som var spårad men skoterklubben som sköter den har varit där och kört ner all snö så det gick att åka trots allt.
Så om knappa fyra veckor kommer jag ha rejält med träningsvärk. Med lite tur gav det även blodad tand så kanske det blir halvklassikern med start nästa Vasalopp.
