Igår var jag och sonen ledig. På eftermiddagen skulle han till en kompis och leka. Vi sätter oss i bilen efter att ha ätit lunch och åker mot Hällbo där kompisen bor. Det är en resa på ca 20 minuter. Ca 300 meter från stadshuset i Bollnäs ser jag en pappa bärandes två matkassar går med sina två barn. Jag känner igen pappan från skolavslutningen dagen innan då han satt vid bordet intill och fikade med sin son. Jag frågar sonen om dom bor på flyktingförläggningen som ligger utanför Bollnäs då det är ca 3 km från centrum där stadshuset i Bollnäs ligger. Sonen svarar att han tror inte att dom bor där. Så jag släpper tanken på att dom behöver skjuts.
När jag har lämnat av sonen och blivit visad grodyngel som kompisen hade fångat och lite småprat så åker jag tillbaks till Bollnäs där jag ska träffa en kompis och ta en promenad. När jag har ca 2,5 km kvar till Stadshuset i Bollnäs ser jag pappa och dom två barnen igen. Jag vänder och åker för att fråga som dom vill ha skjuts. Pappan pratar och förstår en del svenska och tackar ja och jag skjutsar dom den korta biten som var kvar. I bilen frågar jag hur gammal killen som var på skolavslutningen är och han svarar åtta år. Hans syster som jag har satt i sonens barnstol i framsätet är fyra år. När pappan kliver ur bilen tackar han och när jag vänder mig om mot han i baksätet sträcker han fram ett äpple och en nektarin och vill ge mig som tack. Jag säger att jag absolut inte behöver något som tack. Men han ger sig inte och jag försöker igen att säga att han behöver det mer än mig. Men han vill att jag tar det och jag tar emot det. Tänk att han har burit två matkassar från Bollnäs i kanske 2,5 km och ändå vill han ge mig en del av det han har burit med sig.
Jag gav han mitt telefonnummer och sa att han gärna får höra av sig om han behöver skjuts för något ärende. Så medan jag åkte bil och lämnade sonen, ca 45 min, gick han och barnen ca 2,5 km.
Han och hans familj söker asyl i Sverige. Han har förutom att driva ett eget företag inom aluminiumarbeten så som grindar och staket varit säkerhetsansvarig på olika företag. Så om du eller någon du känner behöver arbetskraft så söker denna man jobb. Det behöver inte vara inom det han har erfarenhet. Han är villig att ta det jobb som erbjuds.
Den frukt jag fick kommer jag alltid minnas. Nektarinen åt jag igår på Långnäs i Bollnäs. Äpplet ligger hemma och jag kommer förmodligen att fälla en tår då precis som när jag åt nektarinen och som jag nu gör när jag skriver detta och reflekterar hur bra jag har det i mitt liv.
Höj blicken ibland och se om det finns någon som du kanske kan göra en god gärning för. Det är skönt att hjälpa och det är skönt att få hjälp när man behöver det och när man minst anar att man kommer att få det.
Du är en av de finaste människor jag mött.
Stor kram till dig, och ett jättegrattis för att du faktiskt ser – och tar till dig – de små miraklen!
Tack snälla snälla du. Det värmer i hjärtat att läsa. Någon dag senare gick en man längs vägen bärandes ett bort på axeln. Stannade och skjutsade han hem. Gissar att han hade köpt det på en second handbutik och har man ingen bil eller annat färdmedel ja då får man bära. Tänk att göra så lite kan betyda så mycket för någon annan. Det är lätt att vi tar saker för givet.