Vet ni, jag vill inte skänka kläder till ukrainska soldater! Hela mitt hjärta skriker att jag inte vill det. JAG VILL INTE!!! JAG VILL INTE HA KRIG!!!
För jag vill ha fred, jag vill att människor ska vara snälla, omtänksamma och bidra till andras välmående. Hur kan en man i ett land tycka att han har rätt att invadera ett annat land och kriga mot dom??? Tydligen tycker han ju att det är hans rätt att ta en del av ett annat land. Att kriga, alltså skjuta ihjäl andra människor och förstöra deras infrastruktur så att många fler än dom som skjuts till döds dör. Jag förstår det inte.
Jag vet inte men kanske gör det extra ont i mig då min pappa föddes 1941 i Tyskland under andra världskriget. Så ofta kommer jag tillbaks till delen i pappas bok när han blir lämnad med sin farmor på en vagn och hans syster och en släkting till går för att se hur dom kan komma vidare. Dom kom aldrig tillbaks utan där skildes deras vägar åt och det skulle ta lång tid innan de återförenades med min pappa. Pappas farmor däremot dog i huset som den polska familjen lät pappa och hans farmor bo hos. Pappa var då fem år och kom ner en morgon och sa att farmor inte ville vakna. Hon var död och han ensam i en familj som pratade ett annat språk. Ändå kan man så här efteråt säga att min pappa hade tur. Han fick tak över huvudet och i a f så pass mycket mat att han överlevde.
Idag har jag tillsammans med en kollega på jobbet packat kläder i genomskinliga plastsäckar för att tullen ska kunna se vad det ligger i säckarna. För om några veckor går en lastbil med underkläder och kläder till Ukraina som soldaterna kan ha när dom inte krigar….
Allt började med att jag i förra veckan frågade min kollega om hennes mamma kunde sy ett nytt överdrag till Tindras, min hund, bädd på jobbet av tyg hon har fått av mig förut (det var väldigt mycket rött tyg) efter att vi städade ur mamma och pappas lägenhet i höstas. Kollegans mamma sydde ett fint överdrag som Tindra nu kan ligga på på jobbet. Jag frågade kollegan om hennes mamma ville ha något för jobbet. Hon ville gärna ha lite kläder till soldaterna i Ukraina. Det fick hon, fyra säckar med kläder. Det var t-shirt, hoodar, mysbyxor, underkläder, strumpor, tandborstar och några tvålar. Så om några veckor skickas dessa kläder till Ukraina och jag hoppas och vet att de kommer till nytta. Även om mitt hjärta skriker att jag inte vill skicka kläder för jag vill inte ha krig i världen så är jag tacksam att kunna bidra även om det är en droppe i havet.
Vill du läsa pappas bok som bl a handlar om flykten så hör av dig så skickar jag dig en bok. madeleine.bohnke@gmail.com
