Jaha då var drömmen förverkligad. Jag har idag sett späckhuggare i det vilda i Nordnorge och sitter nu på bussen på väg hem till hotellet i Tysfjorden.
Känslan just nu är lite overklig. Fördelen med att inte läsa på så mycket innan är att man inte hinner oroa sig i förväg för saker som komma skall. Den bild jag har haft inför denna resa var det lugnt vatten med fina skvalpande vågor. Några dagar före avresan så gick jag in på en väderapp för att kolla vilken temperatur jag skulle packa för. Då först inser jag att det kanske inte blir 0-3 sek/m. Utan 12-15 snittandes i en gummibåt med min son på 7 år… Tilläggas ska också att jag blir ibland sjösjuk. Vilket jag inte ens reflekterade över före att det kunde bli ett problem.
Vädret kan jag inte göra något åt så då är det ingen idé att oroa sig för det.
Igår kväll hölls en föreläsning för oss som skulle ut idag där dom berättade om dom norska späckhuggarna. Hur dom lever och varför dom finns här. Finns att läsa här.
Kl 6,25 imorse gick bussen för att ta oss till Andenes. Det var en resa på ca 3,5-4 tim inkluderat 1 tim båtfärja. När vi kom fram fick vi klä på oss alla dom varma kläderna vi hade med oss själva (dubbla underställ, 3 lager tröjor, halsduk och pälsmössa, slalombyxor och tjockaste vinterjackan) och utanpå det en tjock overall som skulle tåla vätan och såklart en flytväst. Sonen såg ut som en huvudfoting. Hans overall var storlek small för vuxna och han har annars ca 128/134 i barn.
Väl påpylssade så var det dags att sätta sig i gummibåten. Sonen och jag fick sitta längst bak där vågorna kändes mindre och det är jag glad för. Jag vet i sjutton om han hade kunnat hållit fast sig där fram där det slog rejält i vågorna.
Bara vi hade kommit en liten bit ut så såg jag något som såg ut som en fena. Alldeles exalterad så tittade jag för att se den igen. Men icke. Ytterligare någon minut senare så ser vi en till och en del av en späckhuggare. Det var så häftigt. Redan då var jag nöjd med resan hit. Nu hade jag sett en.
Kaptenen som körde båten sa att vi skulle åka längre ut då det var ca 300 späckhuggare där och va 150 var på väg inåt där vi var. Men för att se dom bättre och få ljuset bra så skulle vi åka längre ut. Vilket vi gjorde och det slog rejält i båten i dom höga vågorna och vi blev rejält nedblötta av vågorna.
Vi fick under dom timmar vi var ute se många späckhuggare. Tyvärr var det inte lätt att fota p g a allt vatten som skvätte på oss och kylan på fingrarna. När jag kommer hem så ska jag ladda upp några från dagens äventyr. Men i minnet finns många härliga bilder redan nu som jag för alltid kommer att bära med mig.
