Fackets syn på mig som företagare

Ibland hör jag talas om personal om hur dom behandlas på sin arbetsplats av sina chefer och ser då att facket har en uppgift att göra och hjälpa dom anställda. Samtidigt kan jag inte minnas att jag har träffat någon som anser att facket har ställt upp när det verkligen har behövts.

Men många gånger känns det som att vi företagare/chefer är något som katten har dragit in enligt facket.

Förra veckan hade vi skyddsrond från facket. Vi har avtal med GS-facket av den enkla anledningen att efter att man har köpt ett företag som är fackligt ansluten måste man följa avtalet i 6 månader. Mitt andra företag var då väldigt turbolent och jag vågade inte säga nej med risk för att ha dom blockera vår arbetsplats. Precis så var det. VÅGADE INTE. Mina erfarenheter från Byggnads när jag hade glasmästeri är ingen rolig historia. Bl a hotade dom mig med ”Du borde gå dina anställda till mötes” fast det dom ville att jag skulle göra var bedrägeri mot Försäkringskassan. Sedan fick jag även kommentaren ”Passa dig för du är tjej i en mansdominerad värld.” Vilket innebar att jag inte skulle sticka ut hakan och säga emot dom.
Tilläggas ska att GS facket som vi är anslutna till idag alltid har varit bra att ha och göra med. Dom har jag kunnat ringa och rådfråga för att göra rätt från bådas perspektiv.

Så tillbaks till skyddsronden där jag får frågan om vi har en akutplan om det händer en allvarlig olycka. Jag svarar att om det händer en allvarlig olycka ringer vi ambulansen då vi pratade om skador. Till svar får jag att det måste stå i en pärm för den som ser olyckan kanske inte är så att den där och då kommer ihåg vad den ska göra. På fullaste allvar. Dom menar att en person i större utsträckning kommer att springa till en pärm och läsa där:

  • Gå till en telefon
  • Lyft luren
  • Slå 112
  • Informera om olyckan och be om ambulansen.

Ok vi får upprätta en sådan pärm. Frågan om personalen jobbar själv någon gång kommer också upp. Då representanten från facket menar att det är farligt att arbeta själv för om det händer en olycka så som att personalen ramlar eller får en hjärtinfarkt eller liknande så finns det ingen som ser den.
Mitt svar är att det är extremt ovanligt att vi arbetar själva. Men att kommande onsdag kommer det att bli så. För två av kollegorna ska ner till Stockholm på mässa och jag har friluftsdag med sonen. Tillägger gör jag att jag jobbar själv ibland varpå han svarar lite försynt: ”Ja, jo, mmm….” Och jag säger då snabbat: ”Fast det gills ju inte” och syftar på att jag är ägare av företaget. Varpå han svarar: “Nä, just så.”
Det är alltså den syn vi har på oss ägare. Att det är dom anställda som ska ha bra och justa villkor medan vi som ägare får leva med konsekvenserna själv. För vi har ju själva valt att bli företagare. Så sant. Men personalen har också valt att arbeta på den arbetsplats som dom har. Helt själva faktiskt.

När jag sedan bara några dagar senare, 14 mars, var ner till Stockholm tog jag tidningen Metro när jag åkte tunnelbana. I tidningen är det en artikel med överskriften ”Det här är kollektivavtal och därför är det viktigt”. När jag sedan läser artikeln blir jag förbannad. Om det hade varit en annons från ett fackförbund hade det varit helt ok att skriva den så. Men inte från en tidnings håll. I artikeln säger Emina Malagick, språkrör för fackförbundet Handels, ”I grund och botten handlar det om att ha en rättvis lön och trygga villkor på arbetsplatsen.” Så långt delar vi åsikt. Men sedan säger hon ”Finns det inget kollektivavtal kan arbetsgivaren i praktiken göra vad som helst. Du kan tjäna hur lite som helst utan att ha några rättigheter.” Nej det är inte sant. Vi kan inte göra vad som helst som arbetsgivare. Det finns lagar och förordningar att hålla sig till. Den som idag tror att den kommer kunna leva på den pension som vi arbetsgivare betalar in är rökt. Och det oavsett om vi är fackligt anslutna eller inte. Men det går alldeles utmärkt att ge dom anställda samma eller bättre villkor även om det inte finns ett kollektivavtal.

Så än en gång önskar jag att facket skulle vara lite mer ödmjuk mot oss företagare som trots allt väljer att driva företag och försöker göra det bästa möjliga för både anställda och ägare. Det handlar om oss alla på en arbetsplats. Inte några utvalda som är med i facket. Utan alla!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *