Vad skiljer dom framgångsrika från andra?

Dom senaste veckorna har jag lyssnat på många poddar. När det kommer till sådant är jag periodare. Nu har det varit en sådan period. Denna gång har jag snöat in på Framgångspoodden.

Framgångspodden drivs av Alexander Pärleros och han träffar och intervjuar framgångsrika personer. I detta fall är definitionen på framgångsrik att personen har byggt upp ett stort företag, elitidrottare, kommit från krigsländer och sedan utbildat sig till läkare, forskare eller annan hög utbildning ja det är en stor blandning på vad dessa personer är framgångsrik inom.

Det som sammanfattar alla dessa personer är ”våga prova”. Min upplevelse stämmer överens med detta. När jag pratar med en del så finns vilja att testa inte där. Även om personen önskar en förändring så är dom inte villig att testa saker utanför deras grundzon. Jag fattar inte varför?! Om det inte blir som jag vill och någon berättar en historia som gör att det jag inte når skulle kunna nås om jag testar det denna person säger och har upplevt att det fungerar. Vad har jag då att förlora?!

För snart två år sedan träffade jag en person som fick berättat det problem jag hade med en person och jag visste inte hur jag skulle lösa det. Han sa: ”Du ska vara vegan i en månad.” Mitt första svar var: ”Ha ha nä skulle inte tro det. Jag är allätare.” Men han stog på sig: ”Testa i en månad och se vad som händer.” Vi fortsatte vårt samtal och jag sa ja till att testa. Vad har jag att förlora? En månad av mitt livs alla månader att inte äta som jag är van vid utan anpassa mig till att vara vegan. Det är ju faktiskt ingenting i det stora hela. Dom i min omgivning tyckte jag var galen. Att jag antog en utmaning på att vara vegan.

Det var otroligt komplex att ställa om. Visst det går att leva på sallad och inget mer. Men det som hör salladen till typ dressing. Vad innehåller den? Lunchmöten, har dom stekt grönsakerna i smör? På resande fot och bli hungrig. Vad äter man då? Det krävde en otrolig planering för att lyckas med omställningen. Men med ett undantag, dagen då jag flyttade och vi åt på Sibylla som tydligen inte har i a f hade veganskt mål, men vegetariskt så det fick det bli, så åt jag inget som inte var godkänt för en vegan under en månads tid.

Så var det värt det?
Ja för mig var det det. Relationen ha förbättrats och jag har självklart inga bevis för att det var min veganperiod som gjorde det. Men för mig är det ointressant om det är så eller inte. Jag ”offrade” om vi ska kalla det för det. En månad av mitt liv som allätare för att bara äta veganskt. Dessutom så lärde jag mig mycket annat om mat under denna period som jag är tacksam för och bär med mig i resten av mitt liv.

Skulle du testa att vara vegan under en månad om någon sa att ditt liv skulle förändras till det bättre?

Kliv ur komfortzonen och våga testa något nytt och annat. Tänk om det leder till något bättre…

Bilder från Noregresan

Ja nu har det gått drygt en vecka sedan jag kom hem från min drömresa. En resa som jag aldrig kommer glömma av flera skäl. Det största så klart var att få se späckhuggare. Naturen var ett annat skäl för den är oförglömlig och att sonen orkade med den långa dagen som det blev när vi var ut på havet för att se späckhuggare gör också denna resa minnesvärd.

Nedan kommer lite bilder från resan.

Denna bild är tagen på tåget när vi närmade oss Narvik. Det var en fantastiskt vacker natur som tåget gick i.

IMG_3348

Sista biten innan Narvik var utsikten fantastisk.

En karta där du kan ser vår resa och en mindre över var vi åkte vidare efter Narvik. Vi bodde i Bognes som jag har ringat in längst ner på kartan. Andenes längst upp var därifrån vi utgick för att titta på späckhuggarna. Det blå zigzackandet är där vi var ut med båten.

Karta Norge späckhuggarresa 1601

Kartöversikt

Karta Norge späckhuggarresan 1601

Karta över var vi var i Norge.

Många lager med kläder var det… Jag hade långkalsonger, fleecelångkalsonger, slalombyxor, underställströja, lager 2 tröja, stickad tröja, tjock parkas och ovanpå allt det fick vi en torrdräkt som även den var fodrad. Det var lagom med kläder för den dagen. Det var händerna det blev kallt om för jag ville ju gärna få någon av späckisarna på bild.

SONY DSC

Påpälsad inför några timmar på havet

Efter att vi hade fått på oss alla kläder var det dags att sätta sig i gummibåten. Tacksam att kaptenen placerade sonen och mig längst bak. Det slog mycket där med men inte alls som fram i båten.

Dags att sätta sig på båten och ut på havet.

Gummibåtar var det som vi åkte ut med för att se späckhuggare.

När jag såg första fenan på en späckhuggare så kände jag: ”Ok, jag har sett en, jag är nöjd.” Självklart ville jag se fler men att ha sett en gjorde att jag redan då var nöjd med resan. Alla dom andra vi såg var bonus.

Späckhuggare uppe och hämtar lite luft till vår stora glädje.

IMG_0556

Magiska djur i magiskt sken.

IMG_0560

Snabbt upp och snabbt ner igen.

Dagen efter späckhuggarturen åkte vi en tur med bilen som vi hade hyrt. Det var magiskt vackert. Naturen är så vacker att man kan titta i oändlighet på den. Vattnet är otroligt klart och man kan se många meter ner i havet.

IMG_0584

Vattnet i Norge är så otroligt klart. Man ser flera meter ner i djupet.

Det var ett sken i Norge som var underbart och rogivande.

SONY DSC

Vacker fyr i det vackra landskapet.

Sista stoppet för denna dag blev vid Tranøy fyr. Det är ett ställe som jag gärna besöker igen. Det var något speciellt med den platsen. Den gav en ro i kroppen av att bara se på den.

En plats som jag aldrig kommer att glömma Tranøy fyr.

Solnedgång vid Tranøy fyr.

Jag är så oerhört tacksam att min son följde med mig på denna resa. Det var kul att få uppleva min dröm tillsammans med han. Men också lärorikt för han att drömmar kan bli mål som kan bli verklighet. Sista bilden är på mig och sonen från Tranøy fyr. Där jag även passade på att göra ett Ronja (Rövardotter) skrik av glädje.

Sonen och jag vid Tranøy fyr.

Några av ovanstående foton är tagen av Malin Olsson, min bardomsvän som tillsammans med sin kärlek också var med på resan.

Vad kostar en späckhuggarresa?

Efter att jag la ut mitt inlägg om att jag skulle förverkliga min dröm och kolla på späckhuggare så har flera kommenterat att dom bär på samma dröm och undrar vad det kostar. För dig som vill åka så kan jag också säga att det är från december till början av februari som späckhuggarna är här och dessa resor finns. 

Vi bodde i Tysfjorden men med tanke på att det har förändrats var späckhuggarna numera är så finns det helt klart boenden som är närmare späckhuggarna än vad det hotell vi bodde på gör. Det finns även vandrarhemsstandard för ca 800 kr/natt. 

Här kommer en sammamställning på vad denna resa har kostat. Priserna nedan är för två personer då jag har haft min son på 7 år med. Det mesta kostar lika oavsett barn eller vuxen då han tar upp en plats/säng. 

  • Tåg t o r Söderhamn-Narvik 4 100 kr liggvagn som vi inte delade med någon mer (2 050 kr/person). 
  • Hyrbil 3 dygn 2 000 kr
  • Båtbiljett till o från Tysfjorden 400 kr (2 pers)
  • Boende Tysfjorden Turisthotell 3 nätter, 3 450 kr för dubbelrum
  • . Frukost ingår. (1 150 kr/natt del i dubbelrum) 
  • Späckhuggarsafari 3 000 kr (1 500 kr/person)

Summa för två: 12 950 kr 

Per person: 6 475 kr

Tillkommer: drivmedel för bilen och mat. 

Jag valde att ta med matsäck till tåget för att slippa gå och äta frukost i restaurangvagnen. Sedan har den matsäcken även räckt till kvällsmat första kvällen då vi åt sen och rejäl lunch. Norge är ett dyrt land så maten kostar en hel del. Middag på hotellet kostar ca 150-200 kr/person och är ok men inte mer än så. Dricka tillkommer på det. Om ni gör utflykter så rekommenderar jag att ta med matsäck för det är lågsäsong och så gott som allt är stängt. 

Vill man hålla kostnaderna nere så kan man åka tåg med sittplats vilket kostar ca 500 kr t o rom man bokar i tid. Från Stockholm till Narvik med tåg t o r kostar det ca 2 500 kr/person. Flyg kostar fr Arlanda med 1-2 byten ca 5 000-7 000 kr/person t o r.  Dessutom behöver man bara ta två nätter på plats men det är magiskt vackert här så jag rekommenderar varmt att stanna en extra dag. 

Hoppas att du flyttar din dröm till mål till verklighet. 

Jag har sett späckhuggare!

Jaha då var drömmen förverkligad. Jag har idag sett späckhuggare i det vilda i Nordnorge och sitter nu på bussen på väg hem till hotellet i Tysfjorden.
Känslan just nu är lite overklig. Fördelen med att inte läsa på så mycket innan är att man inte hinner oroa sig i förväg för saker som komma skall. Den bild jag har haft inför denna resa var det lugnt vatten med fina skvalpande vågor. Några dagar före avresan så gick jag in på en väderapp för att kolla vilken temperatur jag skulle packa för. Då först inser jag att det kanske inte blir 0-3 sek/m. Utan 12-15 snittandes i en gummibåt med min son på 7 år… Tilläggas ska också att jag blir ibland sjösjuk. Vilket jag inte ens reflekterade över före att det kunde bli ett problem. 

Vädret kan jag inte göra något åt så då är det ingen idé att oroa sig för det. 

Igår kväll hölls en föreläsning för oss som skulle ut idag där dom berättade om dom norska späckhuggarna. Hur dom lever och varför dom finns här. Finns att läsa här

Kl 6,25 imorse gick bussen för att ta oss till Andenes. Det var en resa på ca 3,5-4 tim inkluderat 1 tim båtfärja. När vi kom fram fick vi klä på oss alla dom varma kläderna vi hade med oss själva (dubbla underställ, 3 lager tröjor, halsduk och pälsmössa, slalombyxor och tjockaste vinterjackan) och utanpå det en tjock overall som skulle tåla vätan och såklart en flytväst. Sonen såg ut som en huvudfoting. Hans overall var storlek small för vuxna och han har annars ca 128/134 i barn. 

Väl påpylssade så var det dags att sätta sig i gummibåten. Sonen och jag fick sitta längst bak där vågorna kändes mindre och det är jag glad för. Jag vet i sjutton om han hade kunnat hållit fast sig där fram där det slog rejält i vågorna. 

Bara vi hade kommit en liten bit ut så såg jag något som såg ut som en fena. Alldeles exalterad så tittade jag för att se den igen. Men icke. Ytterligare någon minut senare så ser vi en till och en del av en späckhuggare. Det var så häftigt. Redan då var jag nöjd med resan hit. Nu hade jag sett en.  

  
Kaptenen som körde båten sa att vi skulle åka längre ut då det var ca 300 späckhuggare där och va 150 var på väg inåt där vi var. Men för att se dom bättre och få ljuset bra så skulle vi åka längre ut. Vilket vi gjorde och det slog rejält i båten i dom höga vågorna och vi blev rejält nedblötta av vågorna. 

Vi fick under dom timmar vi var ute se många späckhuggare. Tyvärr var det inte lätt att fota p g a allt vatten som skvätte på oss och kylan på fingrarna. När jag kommer hem så ska jag ladda upp några från dagens äventyr.  Men i minnet finns många härliga bilder redan nu som jag för alltid kommer att bära med mig. 

Våga drömma

Min son och jag drömmer ofta. Både tillsammans och vi pratar om varandras drömmar. Det är ofta han frågar om saker han vill göra och jag svarar ”Ja, det kanske vi kan.” Jag svarar aldrig ”jag lovar” eller ”nej”. Den första ”jag lovar” är det inte säkert att jag kan stå fast vid då en 7-årings drömmar kan dra iväg mer än mina drömmar. Och en sak vet jag. Jag vill inte lova något jag inte kan hålla. Säga ”nej” gör jag inte heller för jag vill inte stänga någon dörr till hans drömmar. Det är gratis att drömma och det kan ingen ta ifrån oss. 

Våra drömmar skiljer sig åt ibland. Men många handlar om resor. Så vi har nu bestämt att min gamla världskarta där jag har satt nålar på på dom olika platserna som jag har besökt ska vi nu hänga upp och förnya. Röda nålar dit vi drömmer om att åka. Gröna nålar för uppnådda drömmar. Alltså platser som vi har besökt. 

På sonens drömlista står:

* Leksand Sommarland

* Eifeltornet i Paris 

* Lutande tornet i Pisa

* Nya Zeeland 

* Australien 

På min står:

* Tågluffa i Europa

* Hälsa på vårt fadderbarn i Gambia

* Kenya

* USA och hälsa på släkten i Nevada 

* Bo utomlands ett år 

* Jobba som hjälparbetare någonstans i världen 

Ska vi genomföra dessa så krävs det så klart en hel del pengar. Kanske vi inte kommer att kunna flytta alla våra drömmar till mål och genomföra dom. Men jag tror att utan drömmar kommer inte någon av dom bli av. 

Så jag och sonen drömmer vidare så får vi se när och var och hur vi kommer genomföra ovanstående och vilka som blir utbyta mot nya drömmar och i vilken ordning vi kommer att genomföra dom. 

Att drömma är gratis och ingen kan hindra oss från det. 

Vad är din dröm/drömmar? 

Mot späckhuggarna

Så nu är resan inledd och vi är på väg mot min dröm att se späckhuggare. 

Igår kl 19,28 klev jag o sonen på tåget i Söderhamn som ska ta oss till Narvik. Påstigna i Stockholm var mina två vänner som också ska med på resan. Vi har nu sovit och kl är snart 7,30 så det återstår 5 tim av denna tågresa. Vi passerade strax före 7 polcirkeln. Vi bor i ett väldigt avlångt land…

   

När vi kommer till Narvik så hämtar vi hyrbilen som ska ta oss vidare till Tysfjorden. Det är 10 mil dit från Narvik o beräknad restid enligt Google är 2 tim och 20 min. Det säger en hel del om E6:ans slingrande vägar på dom här breddgraderna. 

Jag har inte kollat upp så mycket gällande safarins upplägg innan avresan mer än att vi ska ut i en gummibåt. Igår kollade jag o kompisen lite mer. 

Samling 6,15

Avresa 6,30 

15 mil med bil till där vi ska ut med gummibåten. 

Avresa med gummibåten kl 11 och sedan är vi ute med båten i 3 timmar. Det beräknas alltså att ta ca 4 tim att köra 15 mil. Sedan ska vi hem också. Min son som är med, 7 år, kommer nog tycka att det blir en lååång dag. Men nu finns ingen återvändo för vi är på väg mot mina drömmars mål. 

#drömblirmålblirverklighet 

Tårar av lättnad och tacksamhet

Alla har gått hem och endast ägaren är kvar…

och hon sitter med tårar i ögat då vi har ökat vår omsättning med 35 % mot förgående år. Det har vi gjort tack vare mina fantastiska kollegor och mig själv. Vi har jobbat strukturerat, vi har levererat enligt överenskommelser med kunderna, vi har hittat rätt sak till rätt kund, vi har löst kunders problem och vi har gjort ett otroligt bra jobb. Vi har idag kunder som vi trivs med och som trivs med oss. Att vara leverantör till kunder är att vara en samarbetspartner där man trivs med varandra och litar på varandra. Det vi nu ser är att vi har fler och fler kunder som vi gör mer och mer saker åt. Vi har även under detta år fått många nya kunder vilket är ett bevis på att vi gör ett bra jobb. Jag skriver vi, för jag är en del av framgången. Det är vi alla som jobbar på Skoglund Reklam.

Det är en förmån att ha personal omkring sig som man trivs med. Personal som gör sitt bästa och som kan hantera svängningarna från dag till dag. Vi kommer till jobbet och tror att vi ska göra en sak men då dyker det upp nya saker som måste göras emellan. Att lyckas med det och samtidigt klara leveranstiderna till kunderna som har beställt tidigare är utmaningar vi står inför varje dag. Det är det som personalen som jobbar åt mig gör så otroligt bra.
I detta gäng finns det en person som har varit med från att jag köpte bolaget i mars 2010. Vi har växt ihop och är som ett gammalt gift par som vet var vi har varandra. Att jobba med en person som vet hur man fungerar är en otrolig förmån. En person som även vet hur jag har jobbat för att vara där vi är idag. Utan denna person hade vi aldrig nått denna milstolpe i omsättning som vi idag gjorde.

Jag är så otroligt stolt och rörd över att vi kommer att ha ett fantastiskt år att se tillbaka på när vi kommer till januari och ska börja från noll igen (nytt räkenskapsår).

Vem vet, man kanske måste ha varit företagare för att förstå hur det är att leva under som förutsättningar som vi som företagare gör. Men att nå mål och nå dom är det många som vet vad det innebär.

Så tack till alla er som är med på denna resa – personal, kunder, familj, skuggstyrelsen och andra.

Jag ser med spänning fram emot nästa år men jag är ödmjuk inför uppgiften. Som en kompis som är frisör säger: ”Man är aldrig bättre än sin senaste klippning.” För oss är det: ”Vi är aldrig bättre än vår senaste leverans.”

Nu tar jag julledigt och önskar dig en God Jul med lugn och ro där du har tid att njuta av nära och kära.

/Madeleine Böhnke

Från dröm till mål till handling

Efter femte klass åkte jag med min familj till USA för att hälsa på släktingar och besöka bl a Sea World i Florida. Det finna många minnen från den resan än idag. Ett av dom starkaste är späckhuggarna. Det året hade det även fötts en späckhuggare på Sea World och jag minns att jag köpte ett gosedjur som såg ut som en späckhuggare med en liten späckhuggarbäbis fastsatt på den. Sedan den dagen har jag varit fascinerad av dessa enorma djur som blir mellan 7 och 8,5 meter långa och väger 3-4 ton. Jag minns att jag gjorde skolarbeten om dessa djur.

Det är alltså länge sedan min dröm om att se dessa djur i verkligheten började gro i mig. För två år sedan flyttade jag drömmen till att sätta som mål att jag skulle åka och kolla på dom i norra Norge dit dom kommer mellan december och början av februari varje år. Mitt mål var att ge mig själv det i 40-års present förra året. Men då mitt förra år var tufft ekonomiskt så fanns det inget utrymme för att göra resan då. Målet att se späckhuggarna fanns ändå kvar. Detta år fanns pengarna men då jag inte kan vara borta från jobbet under december månad och i januari/februari ska jag flytta så såg det ett tag ut som att jag inte skulle få till det i år heller. Men till slut föll alla pusselbitar på plats och i januari sätter sig jag och sonen på ett tåg tillsammans med två vänner på ett tåg som ska ta oss till Narvik och vidare till Tysfjorden för att få se späckhuggare.

Späckhuggare

Det är från Tysfjorden som vår dagsutflykt utgår. På kvällen före hålls ett föredrag om späckhuggare och dagen efter tidigt på morgonen så sker avresan till den plats där gummibåten ska ta oss ut och få se dom stora fantastiska djuren. Det är så klart ingen garanti att vi kommer att få se dom men jag utgår från att vi kommer få göra det och ingen annan tanke finns i mitt huvud än att så kommer det att bli.

Som jag har längtat och drömt om denna resa. Nu är det snart dags!

Bilden: ”Killerwhales jumping” av Robert Pittman – NOAA (http://www.afsc.noaa.gov/Quarterly/amj2005/divrptsNMML3.htm]). Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Killerwhales_jumping.jpg#/media/File:Killerwhales_jumping.jpg

 

Tjejklassikern närmar sig sin start

Förra vintern bestämde jag mig för att med start i Tjejvasan göra Tjejklassikern. Normalt är jag inte den som förespråkar Tjej/dam varianter i ex företagarföreningar och andra sammanhang. Men denna gång blev det så. Hade jag då vetat att det fanns en halvklassiker hade jag börjat där men nu blev det sagt tjejklassiker och då får det bli så.

Efter en höst med infektioner i kroppen som har gjort att jag inte har kunnat träna så kom jag framåt jul försiktigt igång igen. Lite promenader blev det under hösten men inte mer. Så kroppen är inte i den form den var förra sommaren före jag bröt fingrarna och fick operera mig så just nu känns tjejvarianten utmärkt.

Tjejvasan står som delmål ett av fyra. Övriga är Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet men alla i tjejanpassning vilket innebär en tredjedel av sträckorna. Så det ska alltså till att längdas ca tre mil. För mig känns längden som största utmaningen. För ca tre år sedan köpte jag längdutrustning. Innan det hade jag inte åkt sedan skoltiden och jag gillade det inte. Men som sagt med åldern ändras intressena. För mig blev det ett lämpligt sätt att ta mig ut på vintern med sonen som då var 3-4 år. Han åkte på sin lilla skoter och jag åkte längd. Sedan dess har jag förmodligen inte åkt mer än 15-20 ggr. Men jag tänker att ca tre mil kan jag ta mig igenom med vilja. Jag har inga krav på tid utan endast att genomföra det. Dessutom gillar jag träningsformen numera. Frisk luft, vacker natur och tystnaden.

En lång uppförsbacke finns det på slingan.

En lång uppförsbacke finns det på slingan.

Förhoppningen är att få hjälp med tekniken innan det är dags men den tid som vi bokade sist blev tyvärr avbokad så innan jag gav mig ut idag så kollade jag på en instruktionsvideo om hur man åker. Jag har noll teknik och anser att jag ”går längd” mer än jag åker. Ca -10 grader och uppehåll bjöds det på idag när jag var ut vilket var skönt efter fyra dagars snöande. Jag har förmånen att kunna sätta på mig skidorna utanför huset och ta mig till längdspåret som vi har här i Rengsjö. Efter all snö som har kommit så var det bara ca halva slingan som var spårad men skoterklubben som sköter den har varit där och kört ner all snö så det gick att åka trots allt.

Så om knappa fyra veckor kommer jag ha rejält med träningsvärk. Med lite tur gav det även blodad tand så kanske det blir halvklassikern med start nästa Vasalopp.

 

Vad är att göra ingenting?

Igår åkte jag ner till Stockholm med bil. Efter att jag hade släppt av en som åkte med mig ner ringde jag upp särbon. Han satt och kollade på tv. Vi pratade en kort stund. Ibland vill man prata och ibland inte. Jag var på prathumör vilket han inte var, upplevde jag. Så när jag säger att jag vill prata mer säger han:”Ring mig när du inte gör något.” Varpå jag svarar:”Men jag gör ju ingenting nu.” Han:”Jo, du kör bil” Jag:”Men det är ju att göra ingenting.” Han:”Nä, det är att göra något.”
Så vi avslutar samtalet och hans kommentarer ligger kvar i mitt huvud o snurrar runt där en stund. Vad är att göra ingenting? Jag lever ett liv i högt tempo och jag jobbar dagligen på att ta det lugnare och planera att hinna med mindre varje dag. För jag har en skev bild av hur mycket jag kan hinna med på en dag. Jag har några som jag pratar oftare med än andra och jag vet att dom inte gillar när det slamrar när jag ex plockar ur diskmaskinen under tiden jag pratar i telefon. Jag gör alltid något. Det stora problemet för mig är att det är så mycket av det jag gör som jag tycker är roligt. Men då mitt batteri (kroppen) blir svårare och svårare att ladda så jobbar jag på att dra ner på tempot och verkligen prioritera vad av allt jag gör som är roligast och viktigast.

Vad är din syn på att göra ingenting?