Tredje men förmodligen inte sista

Ja men då var det dags igen. Jag har nu köpt mitt tredje företag.
Hösten 2007 köpte jag mitt första företag Glasmästar’n i Bollnäs. Mars 2010 köpte jag mitt andra företag Skoglund Reklam och i måndags köpte jag mitt tredje företag Järvsö Brodyr. Skillnaden denna gång är att jag köper ett företag som jag kan något av det dom gör. Dom tidigare två gångerna har jag varit helt okunnig i branscherna. Men då Järvsö Brodyr gör samma saker som vi så blir det en annan typ av utmaning denna gång än dom tidigare två. Denna gång ska två företagskulturer slås ihop och personalen ska lära sig det bästa av två världar och utveckla det vidare tillsammans med mig. Jag ser oerhört mycket fram emot denna resa och var den ska ta oss.
Men känner jag mig själv rätt vid detta laget så kan det bli fler företagsköp framöver. Vem vet om det då blir i denna bransch eller något helt annat…

Reportaget från tidningen Ljusnan

Skoglund Reklams hemsida:
Skoglund Reklam

Vår webshop:
företagspresent.nu

Vi kan alla göra något för flyktingarna

Sedan många år tillbaka har jag på något sätt velat hjälpa dom flyktingar som kommer till vårt land. Tidigare när jag drev ett glasmästeri så hade vi några språkpraktikanter. Även i det bolag jag driver idag har jag haft språkpraktikanter. Men jag skulle vilja hjälpa dom mer på att ta sig in i vårt samhälle.
Så för några veckor sedan tog jag initiativet till att vi skulle åka till Stagården, som sedan någon månad tillbaka är en flyktingförläggning, med våra barn och låta dom leka med barnen som är där. Medan vi vuxna kan prata med föräldrarna. Tyvärr fick jag förhinder den gången men igår var det en ny möjlighet och jag, min son, ytterligare en mamma med sina två barn och ännu en kvinna var dit och träffade några av dom som bor där. Det var ca 10 barn utöver våra och ca 8 föräldrar. Dom flesta som var där kom från Eritrea. Två av barnen går på Granberg. Några av dom vuxna kan lite engelska. Men med teckenspråk och visa så kunde vi kommunicera ändå.
Vi ritade, sjöng och fikade tillsammans. Det blev många fniss när jag försökte säga ord på deras språk. Skönt att kunna mötas på ett sånt här sätt. Lättsamt, inga krav och med barn lekandes.

Vid förra träffen visade det sig att ett barnen var utan vinterjacka så en av mammorna la ut på Facebook att det behövdes. Så nu behöver den tjejen inte frysa längre.

Att få höra en kvinna berätta att hon flydde höggravid och med sin lilla son på ryggen gör ont att höra. Än ondare gör det när man förstår att det är bättre att fly gravid för då minskar risken att bli våldtagen. När man tänker sig in i situationen så kan man bara föreställa sig vilka hemska förhållanden dom kommer ifrån när fly gravid med ett barn på armen är bättre än att bo kvar i det land som man är född och uppväxt i.

Vi bor i ett bra land. Låt oss nu gå från att bara säga välkommen att fly hit och sedan inte ha med våra invandrare att göra utan att vi nu tar och hjälper dom att lära känna oss svenskar, hjälpa dom så att dom har någon att träna och prata svenska med, ta med dom på saker vi gör. Erbjuda praktikplatser och anställningar på våra företag, Förklara att ja vi dansar runt en pinne med gräs och blommor en gång per år och det kallas midsommar. Låta dom komma hem till oss och laga mat med oss. Förklara hur vi ser på världen. Hur vi ser på jämställdhet och på världen i stort. Låt oss även lyssna på deras historier, låt dom förklara deras sätt att leva. Låt dom laga deras nationalrätten och bjuda oss på dom. Tänk vilket fantastiskt land vi kan skapa tillsammans.

Det är fler söndagar inplanerade så vill du följa med och bidra till att dom känner sig lite mer välkomna så läggs träffarna ut på Facebooksida ”Bollnäs för alla”.