Vi kan inte förstå allt och det måste vi kanske inte heller.

Om du tittar på detta filmklipp med Jon Henrik från Talang Sverige 2014 som är ett tv-program så ser man hur starkt juryn berörs redan från början.

Än en gång så slås jag över att det finns människor som kan beröra på ett så mycket djupare plan. Det går bara några sekunder in i låten och dom filmar juryn som sitter som förstummade och lyssnar till killen på scen. Precis som juryn säger efteråt så blev dom väldigt berörda trots att det inte var ord som dom förstog som han sjön.

Vad det var som berörde juryn är är det säkerligen många som har olika åsikter men oavsett så förstår man att det vi gör och hur vi gör det berör människor omkring oss. Så passa på och fundera lite vad som har berört dig. Det är inte alltid det går att förklara och det kanske inte alltid ska gå att förklara. Och det är kanske det som är grejen, vi kan inte se och vi kan inte förstå allt som händer omkring oss. Så om vi nu inte kan förstå allt och förklara allt med vetenskap så finns det mycket inom oss som berörs av det vi hör och ser men framförallt känner och upplever på ett mycket djupare plan. Passa på att ägna det en tanke och uppskatta att så mycket kommer till oss på ett eller annat sätt oavsett hur det kom.

Den sista tiden har jag känt att om jag stänger en dörr så öppnas inte en dörr utan tio dörrar till. Vilket ger helt nya perspektiv och möjligheter i livet.

 

 

 

Du ångrar inte det träningspass du gjorde!

Dom flesta av mina träningspass, säg 99 % gör jag direkt på morgonen. För att göra dom och komma till jobbet i skaplig tid så ringer min klocka mellan 5.00-5.30. Jag ska villigt erkänna att jag inte alltid är supertaggad att studsa ur sängen då. Men det är då det gäller att ha bestämt sig kvällen före att träningspasset ska ske oavsett hur man känner sig när klockan ringer. Det jag gör är att köra en kort meditation och sedan kliver jag upp. Motivationen för mig är den sköna känslan när jag väl kommer ut och dom gånger det blir crosstrainer så tänker jag på hur skönt det är när jag är klar.

Som några på Twitter brukar säga: ”Man ångrar inte det träningspass som man har gjort!” Så är det verkligen. För när man har kommit in i rutinen så vill man inte vara utan träningen.

Bilden är tagen vid Hölesjön som ligger 3 km från där jag bor och jag beundrar vår natur som kan ge 50 nyanser av grått och skapa något så vackert och rogivande.

/Madeleine Böhnke

40-årskris, sökande, tur eller vad?

Dom senaste åren har jag gått igenom ett flertal `större motgångar vad gäller både yrkesmässigt och privat. Självklart en massa medgång också men för mig och många andra så sätter sig motgångarna som ett ärr.  Men vad är det då som gör att jag har tagit mig till den mentala nivå som jag är på idag

En del kommenterar det jag gör och dom mål jag har satt upp som 40-årskris (fyller 40 i höst) eller att jag är i en sökande fas eller att jag har ”tur” som är så stark och ser saker på ett positivt sätt. Men är det verkligen så enkelt? Om du frågar mig så NEJ jag har jobbat stenhårt för att ta mig dig där jag är idag och lagt väldigt många timmar på att nå dit.

Hösten 2012 bestämde min sons pappa  och jag att vi skulle separera. För min del var det ett enormt misslyckande att inte kunna ge min son den typ av uppväxt jag har fått att ha båda föräldrarna i sin vardag och kunna bo på ett ställe. Det tog väldigt hårt på mig och jag valde att ta hjälp när detta hände av en kille i södra Sverige som jag hade blivit tipsad om. Han hjälpte mig att kunna kontrollera mina känslor så jag kunde ta mig igenom vardagen och inte börja gråta när det inte passade. Samtalen med han skedde per telefon och han gav mig en mental verktygslåda som jag kunde plocka fram när jag behövde det. Han gav mig också övningar att göra dagligen för att bearbeta det jag gick igenom. När jag behövde hörde jag av mig till han och fick då nya verktyg att lägga i min mentala verktygslåda som sakta men säkert tog mig uppför den mentala trappan till att må bättre.

Det är olika faser jag har gått igenom det gågna 1,5 året och dom har jag fått jobba lite olika med. Under hösten tog jag hjälp av en vän som jobbar med att hjälpa andra att må bättre genom olika behandlingsformer. Träffarna med henne gav mig andra verktyg att lägga i min mentala verktygslåda. Vilket gjorde att jag kom än högre på min mentala trappa.

I november så hade vi en träff med ett nätverk jag är med i och den dagens föreläsare var Jörgen Ringman som idag bl a driver Hearts of Gold där dom bland annat har utbildningar i målmedvetenhet.

Jörgen är en person som fyller ett helt rum men ändå inte tar någon plats. Den presentation han gjorde för vårt nätverk gjorde mig väldigt intresserad av att lära mer om det sätt han jobbade med målmedvetenhet. Så i december åkte jag på en endagarskurs för han och hans assistent. Denna kurs gav mig i en helt ny syn på väldigt mycket men också andra typer av verktyg mot dom jag hade fått innan. Som en kompis sa till mig igår: ”dina vägar korsas av det du behöver där och då”. Mycket ligger i dom orden. Olika stadier har jag behövt olika verktyg att jobba med. Genom att träffa Jörgen och Jenny så kommer jag kunna fortsätta att bygga på min mentala styrka till den nivå som jag önskar vara på.

För att komma dit där jag är idag har jag lagt många timmar på att jobba med olika övningar och funderat mycket på hur jag vill att mitt liv ska se ut. Så när jag hör från folk omkring mig att det är allt från att jag är i en ”sökande fas”, 40-årskris eller att jag har ”tur” som är så stark och tagit mig igenom separationen och andra bakslag så bra så kan jag bara säga som Ingmar Stenmark sa efter ett av sina åk när han nästan körde omkull: ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur får jag.”

/Madeleine Böhnke

 

 

Om du gör som du alltid har gjort…

…så kommer det bli som det alltid har varit.

Så vill du få till en förändring så är det dags att göra annorlunda.

I lördags hade jag en nätverksfest på jobbet som avslutades på krogen en trappa upp där Lasse Stefanz spelade. För en sån som jag som tycker att dansa är helt fantastiskt roligt så var det där jag avslutade min kväll. Men eftersom att jag har satt ett mål att jag ska kunna springa en mil så valde jag att vara nykter och köra. Valet att vara nykter och köra gör jag rätt ofta men denna gång för att kunna träna bättre på söndagen. Den ursäkten är ny för mig. Men det schema som jag följer säger tre pass i veckan och jag hade ett pass kvar och en dag kvar på veckan. Så kl 4 gick jag och la mig för att sedan vakna 8,30 (sova på mornarna är inte min starkaste sida). Då var valet att antingen ta en tur direkt då eller på kvällen. För mig har det hittills varit lättast att springa direkt när jag vaknar. Då är jag inte för mätt, trött eller ”han inte”. Så sagt och gjort. Upp ur sängen och på med kläderna för att göra vecka fems sista pass. Det stog 50 minuter och det var intervaller på 4 min jogg och 1 min promenad mellan dom. När jag sedan tittar ut så regnar det… Längtan att springa var långt bort. Men som två jag följer på twitter brukar skriva: ”Man ångrar aldrig det träningspass man gjorde.”Så jag bestämde mig för att genomföra passet om än i långsamt tempo. Huvudsaken var att jag gjorde det. Sagt och gjort så tog jag mig ut i regnet på en tur. Eftersom att gps:en på telefon inte fungerade på första intervallen så tog jag ytterligare en så jag fick mina 50 minuter på appen som jag använder.

Ikväll har jag tagit pass 1 på vecka 6 men på crosstrainern eftersom att sonen ligger och sover och jag vill inte lämna han själv hemma. Det är helt klart skönare att träna ute men för mig är målet milen och för att det ska bli genomförbart så måste jag ta hjälp av crosstrainern för att lyckas med målet. Så nu nöjd med mig själv så är det dags för en dusch och sen hälsa på John Blund.

Så om du vill ha till en förändring så är det dags att våga göra annorlunda.

Vad vill du förändra och vad är du villig att göra för att nå det målet?

/Madeleine Böhnke

 

 

Varför började jag träna målmedvetet?

I vår är det tre år sedan jag var på en föreläsning. Jag går på många föreläsningar och det är helt ärligt inte många som jag minns specifika saker utan att kolla på minnesanteckningarna. Men den för snart tre år sedan minns jag för jag lever med den varje vecka. Föreläsningen handlade om att sätta upp mål som sedan skulle både tid och antalbestämmas. Hon som föreläste heter Ursula Lork och vi fick en lapp med förslag på olika saker som skulle hjälpa dom som hade svårt att veta vad dom ville förändra i deras liv. För egen del var valet inte svårt. Jag valde motion då jag cirka tre månader tidigare hade lånat ut min häst. Från att ha haft hästen hemma och varit i stallet både morgon och kväll sju dagar i veckan och även rida några dagar i veckan höll jag på bli tokig av att inte röra på mig och inte få så mycket frisk luft som tidigare. Så målet jag satte var att jag två dagar i veckan skulle göra något i motionsväg i 30 minuter. Då vi även skulle tidsbegränsa det så satte jag t o m augusti (detta var maj/juni någon gång som kursen var).

För många låter det som en nivå som är så låg så det går inte att klassa som motion. För mig var den med en son på tre år och två egna företag realistiskt. Målet var också för mig och inte för andra. Så sagt och gjort. Jag tog mina promenader, för det var vad jag gjorde i början, på 30 minuter. Kom jag till brevlådan på 29 min och 30 sek så gick jag 15 sek till och vände. Målet var 30 min inte nästan 30. Eftersom jag var mycket själv med min son insåg jag att jag måste skaffa ett motionsalternativ som jag kunde göra hemma. På Blocket hittade jag en crosstrainer för 800 kr. Lagom nivå för min plånbok och syfte. Så när jag inte kunde gå promenader så blev det crosstrainern när sonen somnat på kvällarna, 2 dagar i veckan och 30 minuter.

När man har gått ett antal promenader så börjar det kännas som att man vill gå lite längre och ibland även jogga lite. Jag minns bland annat ett tillfälle när det slutade med att jag joggade del av sträckan iklädd jeans. Så nu snart tre år senare så kan jag sammanställa att antalet veckor som jag inte har uppnått mina två pass i veckan på 30 minuter är tre. Den första gången var jag på semester med sonen och han ville inte åka med på cykeln i 30 minuter utan rast eller åka vagn och sova. Dom andra två har jag varit sjuk.

Sedan förra sommaren har jag joggat en del. I januari i år satte jag ett nytt mål. Jag ska kunna jogga en mil och njuta av det. Så jag letade fram ett program som jag kände skulle passa mig och det kör jag nu efter. Så den 28 mars är 12-veckorsschemat slut och då ska jag jogga en mil. Sträckan är utmätt så jag är mentalt förbered redan nu på var jag ska jogga och hur det ser ut. Efter att jag har uppnått det målet så är mål två att jogga milen under en timme. Mål tre är än så länge hemligt. Men ni som läser detta och är nyfikna kommer på sikt att få reda på det.

Allt har en början och om man börjar med små mål så kan det sedan bli lite större om man vill. Men det är upp till dig att bestämma dig för vilket mål du vill ha och när du ska uppnå det. Jag har satt mina, har du?

/Madeleine Böhnke