2013 var ett bra år!

November 2012 tog mitt liv en ny inriktning. Ibland blir inte den väg man vandrar den väg man kan fortsätta att vandra längs. Som tur är kommer då nya vägar att vandra längs.
Så med start då så har jag nu vandrat på nya vägar i drygt ett år. Ibland helt vilse och ibland mer säker att jag är på rätt väg. Det gångar året har blandats av jobb, flytt till ny bostad och en massa nöje. Tack vare hjälp från olika håll är jag nu starkare och mår bättre än på länge. Så nu ser jag med spänning fram mot hur jag kommer summera 2014.
Gott Nytt År!

Fördelarna med livet på landet

Född och uppväxt i Huddinge utanför Stockholm men med ett fritidshus i Bollnäs, Hälsingland, så har min dröm alltid varit att bo i Bollnäs. Vi tillbringade somrarna, jularna och påskarna i fritidshuset. Varje gång vi styrde söderut mot Stockholm så grät jag.
Så efter lite utflykter till andra ställen så flyttade jag hösten -98 till Bollnäs.

För vissa så är det obegripligt att man vill bo i en småstad. Men för mig övervinner fördelarna med hästlängder. Exempel på hur lätt livet på landet är:
I fredags när jag kom hem från jobbet så visade det sig att jag hade glömt fylla på pellets så det var lite kyligt i huset. Jag fyllde pellets o tryckte igång pannan. Efter någon timme, vid åtta på kvällen, gick jag ner. Men insåg då att den inte gick som den skulle. Mina kunskaper om pannan sträcker sig till av och påknappen. Så jag ringde en kompis som kom förbi och försökte få igång pannan. Tyvärr inte så lätt. Så jag ringde även gamla husägaren som också kom förbi. Men vi fick ge upp och slå på elpatronen. Då var i a f värme och varmt vatten räddad över helgen.
Men det finns som sagt fördelar med att bo i en lite stad. Jag skickade ett mess till en rörmockare jag känner o frågade om råd. Han ringde upp vid 22 och efter lite resonemang kom vi fram till att hans ena anställda får komma hit till veckan. Sotarn ringde jag med och han hade också tips på vem som skulle kunna hjälpa mig till veckan.
Det är en förmån att bo på landet med hjälpsamma människor. Då får man leva med att det söks på regnumret om en ”ny” bil står parkerad utanför ens hus.

Personlig tillväxt – Målmedvetenhet

Livet har sina berg och dalbanor. När det händer saker i livet som vänder upp och ner på vardagen så går vissa dagar bra och andra dagar mår man sämre.

Sedan min senaste större händelse så har jag mått mest bra. Men ettårsdagen och att städa ur det sista från förra bostaden sänkte mig fullständigt. Kraften och glädjen var borta. Jag hade för en månad sedan som tur (eller var det målmedvetet?!) var anmält mig till en kurs i ”Personlig tillväxt – Målmedvetenhet”. Kursen kunde inte ha kommit lämpligare. Veckan som har gått så hade jag bestämt mig för att kursen skulle bli vändningen på hur jag har mått under veckan. Det blev den. Med råge!

Kursen hölls av Jörgen Ringman, som jag tidigare har skrivit om här på bloggen, och hans assistent Jenny Näsström. Att det skulle bli en bra dag var jag helt säker på efter att ha lyssnat på Jörgen för några veckor sedan på en föreläsning. Men att den skulle bli så bra hade jag inte kunnat tro.

Kursen gick ut på att sätta upp mål för sitt liv och städa bort det som stoppar en från att nå dom. Det finns ett talesätt att man är inte starkare än sin svagaste länk. Jörgens parametrar är –  Jag, familjen, karriären och hur vill jag bidra till en bättre värld. Det innebär att om jag är bra på att vara en familjemedlem men mindre bra på att hjälpa andra så kan jag inte bli en än bättre familjemedlem fören jag blir bättre på att hjälpa andra. Eller om du har en bra karriär men inte tar hand om dig själv så blir du inte långvarigt framgångsrik om du inte börjar ta hand om dig själv.

Det undermedvetna styr oss enligt Jörgens teori och även om jag har trott på detta även innan idag så när man lämnar kursen med Jörgen och Jenny så är den tron ännu starkare. Via olika övningar så har man bevisat för sig själv att så är fallet.

Det första målet jag satte igår var att jag skulle bli stark psykiskt. Tidsperspektivet jag satte var att 16.00 igår när jag lämnande kursen skulle jag ha uppnått det målet. Det kan låta konstigt eller orealistiskt att klara det. Men genom dom olika övningarna vi gjorde igår så kan jag säga att det gick. Känslan som jag hade haft i kroppen sista veckan var borta.Ut från deras lokal gick en glad och nöjd Madeleine.

Under dagen sattes flera mål och dom kommer finnas med mig och jag är övertygad om att dom kommer infrias. När jag igår kväll reflekterade över mina tidigare uppsatta mål så insåg jag att dom har infriats. Så är det då ödet som har gjort det eller är det så att dom mål jag har satt har skapat ett sinne som har gjort att dom har infriats?

Jag ser med stor entusiast fram mot att träffa Jörgen och Jenny igen för att fortsätta den väg som jag igår började vandra längs med.