Har en SD pratat med en invandrare?

I dagens Ljusnan står det om kommunfullmäktigmötet, 28 jan 2013, där Bo Hammartorn ska ha sagt följande:

”- Vilka tror ni kommer till det här kalla landet med udda språk? Är det ingenjörer, fabrikörer, forskare eller vetenskapsmän? Det tror inte jag, de flyr från rättvisan – brottslingar, kriminella, kanske krigsförbrytare och ”stadslösa”, sjuka och farliga människor.”

Hela artikeln hittar du här

När jag läser detta så blir jag både ledsen och förbannad. Har Bo någonsin träffat någon av våra invandrare och lyssnat på hans eller hennes historia om varför den kom hit? Knappast. Det skrämmer mig att vi i Sverige idag har ett parti som Sverigedekomraterna som växer och blir större. Men dom som röstar på dom sitter med skygglappar på och läser kvällstidningarna istället för att ta reda på fakta om hur dom som kommit till vårt land egentligen har haft det. Samma personer väljer att stänga av tv:n när det blir för jobbiga bilder istället för att se och reflektera över att dom som dom möter på gatan kan ha råkat ut för samma sak.

För två veckor sedan lyssnade jag på en kille som ursprungligen är från Somalia en presentation om hans liv och hur han hamnade i Sverige. Han kom som ensamkommande flyktingbarn. Det gör ont i hjärtat att höra hans historia och då finns det som som har en betydligt sämre start på livet än vad han har haft. Men genom att lyssna på hans och andras historia får man också en större förståelse för varför det är så svårt för många att integreras här i Sverige. Om du inte kan läsa och skriva när du kommer hit så är det än svårare att lära sig det svenska språket. Så istället för att kritisera dom som kommer från andra länder och föra en ständig dialog om dom är ”för många eller för få” så vore det tacksamt om vi kan börja hjälpa fler!

På frågan om vad som är bäst med Sverige svarar han utan att tvekan: MÖJLIGHETER, här finns möjligheten att göra det man vill om man bara anstränger sig.

Så låt oss nu hjälpa dom som kommer till vårt land att göra det dom drömmer om möjligt.

/Madeleine Böhnke

Sänk arbetsgivaravgifterna för små företag

Diskussionerna om hur vi skapar fler jobb i Sverige går heta. Politiker från olika partier har olika idéer men faktum kvarstår att det inte är dom som ska anställa utan vi företagare förutom dom jobb som ligger på kommun och landsting.

Andelen som jobbar i privata bolag har ökat under en längre tid och allt tyder på att det kommer att öka.

Det är många diskussioner om arbetsgivaravgifter. Dagens arbetsgivaravgifter är lägre om personen är under 25 år. Nu vill vissa att detta ska ändras. Sedan har vi Rot- och Rutavdrag som ger den som köper tjänster inom byggsektorn och hemmet bara betalar halva kostnaden för arbete upp till ett maxavdrag på 50 000 kr. Visst inga lägre arbetsgivaravgifter men ändå ett sätt att stimulera fortsatt köp inom dom branscherna. För mig är det beviset att våra arbetsgivaravgifter i detta land är för höga för att stimulera nya jobb.

Så för att få små företag att våga anställa så tycker jag följande: Företag med förslagsvis färre än 5 eller 10 anställda och anställer får inga eller lägre arbetsgivaravgifter under kanske 3 år.

År 1: inga arbetsgivaravgifter

År 2: 30 % av arbetsgivaravgifterna betalas

År 3: 70 % av arbetsgivaravgifterna betalas

År 4: 100 % av arbetsgivaravgifterna betalas

Detta är jag övertygad om att skulle gynna att få fler i jobb. Det finns många små företag som skulle våga på detta sätt. Men att öka sin omsättning med en dryg miljon, beroende på bransch, krävs mycket jobb och genom lägre kostnader skulle företagen kunna anställa tidigare.

 

 

 

 

Vad blir mobbarna sen?

Lyssnade idag på Hans Rosenfeldt som pratade i Vinter i P1 i december.
Han berättar då hur han som barn blev mobbad i skolan men menar på att det fanns dom som hade det värre. Så det var inte så att han la upp det att det var synd om han.
Min reflektion efter att ha lyssnat på hans berättelse är att den är inte unik för personer som senare blir publika eller på annat sätt framgångsrika. Vi präglas alla av vår historia på både gott och ont.
Men vart tar mobbarna vägen? Jag vet aldrig att jag har lyssnat på en sommar- el vinterpratare el för den delen någon annan föreläsare el träffat någon som berättat för mig att när dom var liten så mobbade dom andra. Stoppade klasskompisas kläder i toaletten, sparkade in skåp, lurade folk en date o aldrig dök upp.
Så du som mobbade. Vad blev det av dig? Hur ofta tänker du på vad du utsatte andra för? Varför mobbade du andra?

/Madeleine Böhnke